Egentligen finns det inte så mycket att säga. Jag är lite småtrött, som vanligt. Sömnen blir aldrig sammanhållen. Jag väcks minst två gånger per natt vilket är väldigt frustrerande. Jag misstänker även vitamin- och järnbrist. Och så är det ju det här med mörkret.  
Som tur är börjar det ljusna här i Umeå. Ja alltså inte riktigt ännu men när vi promenerat halvväg mot förskolan är så brukar det inte vara kolmörkt. Dessutom kan dagsljuset hålla i sig till en bit efter tre. Det är på gång! snart börjar det bli dags att tömma kaffekoppen, borsta tänderna och väcka barnen.