Anledningen till bloggpausen

Idag har vi spenderat morgonen och förmiddagen med att få ordning på vardagsrummet och hallen. Det är sjukt hur lång tid det kan ta att dra kablar och få upp kroka!
Under eftermiddagen har jag hunnit handla med de små, kramat om barnens gamla/blivande pedagog när vi svängde förbi förskolan (de ska tillbaka på samma avdelning de hade innan vi flyttade) en stund och så har vi hunnit bada med F och hennes pojkar. Nu är jag helt slut.
Jag och goben ska avsluta kvällen på soffan framför en film.

 

Bloggandet går på sparlåga, som de flesta förstår. Vi stökar runt i lägenheten, jag har arbetat tre dagar i rad, jag bråkar med differentialekvationer och försöker dessutom hinna träffa lite folk.

Lägenheten är fortfarande kaosartad. Eller var, kanske man ska säga. Nu börjar vi äntligen se ljuset. Visst ligger det en hel del kartonger här och där men det börjar ändå likna ett hem. Saker och ting börjar hitta en plats och det går att ta sig fram. Vi har fått igång tvättmaskinen och de stationära datorena är fixade. Det tar sig, helt enkelt!

Å vilken dag!
Igår anlände vi till Norrbotten och närmare bestämt Haparanda.
Redan igår, innan vi ens hunnit in i Norrbottens län, ringde telefonen och jag blev erbjuden ett arbetspass på lördag som jag tackade nej till. Jag tyckte inte jag skulle hinna bära och jobba på samma dag! Men det är tur man är eftertraktad ;)
Vi spenderade hur som helst natten hos mor min. På morgonen hann vi med ett snabbt besök hos far och på Ikea. Och telefonen ringde igen med arbetserbjudande! Och bara för att de var en sådan snygging som ringde så tackade jag ja ;).  Arbeta lördag – måndag. Check!

Eftersom jag tackat ja till arbete samma dag som lastbilen med sakerna skulle anlända kände jag mig väldigt, väldigt stressad. Att dessutom lastbilen var tidspressad hjälpte inte! Lastbilen anlände vid tolv och vid fyra skulle jag vara på arbetet. Jag trodde aldrig vi skulle hinna bära upp alla grejer. Jag menar vi är en familj på fyra personer som bott i en relativt välfylld 5:a! Lastbilen var väldigt välfylld.
Men så insåg vi att flytten hit var väldigt vettig. För på en enda dag lyckades vi dra ihop tio pers som kom till vår undsättning. Och på under två timmar var allt uppburet! Jag är så otroligt tacksam för all hjälp . Jag är så glad för våra fina familjer och för alla vänner. Hel otroligt!
Och inatt får barnen sova hos mor min så Goben har kunnat dona på här medan jag trimmat in mig på arbetet. Och imorgon fortsätter vi. Goben packar upp medan jag jobbar och någon gång däremellan ska väl barnen hem och Jag ska försöka studera Eulers matematiska slutsatser och skriva rapport om katalas förmåga att katalysera … ööö… jo men de var väll något med syre och nå…
Uppenbarligen fungerar hjärnan inte som den ska så nu tackar jag för mig och hoppas alla får en fin kväll.

Jag ägnar kvällen åt att balansera redoxreaktioner. Detta är ingenting som roar mig men måst man så måst man.
Tur kaliumpermanganatlösningen var vacker. Annars skull jag int idas (läs med bred bondska!)

Nu härskar kaoset här hemma. Det ligger flyttlådor i vartenda rum och småplock överallt. Det är nästintill olidligt men jag uthärdar med hjälp av tanken SNART. Snart flyttar vi.
Redan ikväll kommer lastbilen! Sent, men ändock ikväll. Vi får se om vi hinner bära ner någonting. Om inte annat fortsätter vi packa och städa. Och imorgon, då jäklar!

Men först ska jag labba. Idag ska jag och min labbpartner grilla och frysa katalas. Och med tanke på hur duktiga vi var sist (vi lyckades framställa rent paracetamol) så kommer detta gå hur bra som helst!

Idag väntar en matematiklektion och efter det måste jag och Fröken Fröjd organisera upp torsdagens labb. Det är väldigt roligt att få så fria tyglar, men det blir lite … svårt. Nåja, sist lyckades vi framställa rent paracetamol så nog vet jag vi ska kunna undersöka vilka temperaturförändringar katalas klarar av. Om det är någonting man bör oroa sig för så är det nog rapporten som ska lämnas in!
Men nu går jag händelserna i förväg. Först och främst är det matematiken som gäller.

Nu är det inte lägen kvar. Jag vet att jag har upprepat den meningen med jämna mellanrum under ett par veckor nu, men nu är det verkligen inte länge kvar! Speciellt inte med tanke på att vi ska packa det sista, städa ur en 5:a med två toaletter och jag ska hinna med en hel del skolarbetet. Däribland två labbar.
Just nu sitter jag här med morgonkaffet och försöker göra lite efterforskning på katalas. Tanken är att vi ska utforma egen frågeställning kring enzymet och sedan utföre en serie experiment för att se hur väl vår teori stämmer i praktiken. Det är väldigt roligt då det är första gången vi får så fria tyglar, men det kräver en hel del arbete!

Det går framåt. Vi packar och donar och står i!

Igår spenderade vi några timmar på stan. Det var väldigt skönt att komma hemifrån, speciellt med tanke på att det betyder att barnen är smittfria nu!
Vi vandrade omkring i tre timmar och hann besöka en hel del butiker under tiden. Det var någonting på gång där för vi fick även besöka olika marknadsstånd, uppleva livemusik från scener som byggts upp och se på uppvisningar av kampsport.  Barnen lyckades blinka lite extra med de långa ögonfransarna mot far sin så de fick med sig varsin ballong. Turligt nog uppskattas de även dagen efter, så de där priserna svider lite mindre i plånboken.
Även jag fick uppleva shoppinglyckan, om än lite begränsad. Men vad gör väl det? Shoppinglycka som shoppinglycka och speciellt med tanke på vad de inhandlade kommer användas till!

 

Imorgon gå vi in i en ny vecka och denna vecka sammanfaller med veckan då vi ska flytta.  Det ska bli så roligt! Självklart kommer jag sakna Umeå. Jag har trivts väldigt bra här och jag hade kunnat bo kvar om omständigheterna varit lite annorlunda. Men nu ska vi flytta och det ska bli så kul att få en ny lägenhet att bo in sig i. Och det ska bli så kul att kunna umgås med gamla vänner igen.

Oj vad inte roligt det är att vakna upp och se hur mulet det är ute. Det är heller inte roligt att vakna upp med träningsvärk och veta att ett träningspass väntar eller att veta att man ligger lite efter i sin hemmasnickrade tentapluggsplanering.
Men hörrni, nu ska vi inte vara sån! Vilken tur att min kropp mår bra av att rör på sig och min hjärna blir glad av att tänka och att molnen härskar medan barnen är sjuk!

Nedräkningen fortsätter som vanligt. Det är väl egentligen åtta dagar kvar, men jag ser det snarare som sju då den där sista dagen bara kommer bestå av att vakna upp, den vanliga morgonrutinen fast i super-speed, bära ner madrasserna i lastbilen och sedan åka iväg.
Eftersom jag har hemmastudier idag kommer jag ha hela långa dagen på mig att packa. Ja och att faktiskt studera det vi ska studera hemma och att komma ikapp min fina hemmasnickrade tentapluggsplan. Kanske är det dags att börja äta frukost om man ska hinna med allt?

Jag sitter här med min kaffekopp och funderar på om jag ska påbörja dagen med ett yogapass eller framför matematikboken. Båda aktiviteterna skall utföras men i vilken ordning?
Hur som helst så önskas inte vår närvaro på skolan idag. Men det betyder verkligen inte att vi är lediga. Nej skolböckerna väntar. Både nya uppgifter och tentapluggandet väntar.

Idag är det, inte så överraskande, nio dagar kvar tills vi flyttar! Egentligen skulle man kunna säga åtta då lastbilen kommer på fredag och det är då vi ska börja tömma lägenheten. Sedan åker vi sjukt tidigt på lördag morgon. Hjälp vad nära det kändes helt plötsligt. Jag får nog ta och packa ett par kartongen till idag!
Jag räknade alla kartonger och väskor jag packat hittills och fick det till 23. Det sjuka är att det inte syns, inte någonstans. Det är mycket vinterkläder, salladsskålar, böcker, serveringsfat, spel, vinglas, gamla skolgrejer, finkläder och fulkläder, lite skor och … ja allt möjligt!

Nej nu ska jag tömma kaffekoppen och tänja på kroppen. Alla andra sover = perfekt tillfälle för morgonyoga!

Idag är det bara 10 dagar kvar till flytten. 10 dagar! Det är alla fingrar på två händer (ja, jag och barnen räknar ner)!
Jag är glad för att jag börjat packa. Det har blivit ett par lådor om dagen i snart en veckas tid. Att flytta en fyrapersoners familj så här många mil är inte så ”bara”. Speciellt inte när de bor i en 5:a med två toaletter! Och helt ärligt så tar det mer tid än man (jag) tror. I alla fall om man vill ha det någorlunda bra. Och någorlunda ordnat.

Det ska bli goligt att komma hem och träffa alla igen. Tyvärr infaller flytten med tentaplugget. Så det är inte att jag inte vill träffa er, det är att jag verkligen måste plugga. Men efter tentorna kommer jag ha all tid i världen!

Här kommer bilden från lektionen

De små är fortfarande sjuka. Det är nästan hemskt hur sjuka de har varit och jag hoppas verkligen att de ska bli bättre snart. Snälla, snälla låt de vända. Det kliar och de har feber och huvudvärk och sover inte på nätterna. Stackars små.

Igår skippade jag kemilektionen. Dels för att de ösregnade och dels för att barnen var så sjuka. Och för att jag inte sovit på natten (ser ni, jag har alltid en massa bra ursäkter ;)). Men det är helt klart en fördelen med att gå skola; man slipper tänka på närvaron. Eller ja, oftast.
Men idag måste jag ta mig dit. För nu kan jag inte missa så mycket mer innan flyttlasset drar iväg norrut! Det som inte görs i skolan skall ju trots allt göras hemma. Motivation mina kära vänner, motivation.
Just nu vill jag heller flytta hem så jag kan skvallra över en kopp kaffe. Och om jag har saker att nöta och stöta nu. Min kära ex granne lär ju bli less mig och bannlysa mig från sitt hem ;) hihi.

Nej nu ska jag sluta skriva totalt meningslösa inlägg och tänja lite på kroppen. Morgonyoga here I come!