Igår bestämde jag mig så stort för att repetera. Tentorna närmar sig som sagt och ibland går det lite för fort. Så jag satt där och försökte förstå. Jag läste i boken. Jag kollade på övningsuppgifterna. Jag kollade bakåt i mitt räknehäfte. Men nej.
A-uppgifterna var inga problem. Fint, fine. Men b-uppgifterna… vad hände där? Inga exempel, inga förklaringar. Ingenting!
Känslan av att banka huvudet i väggen om och om igen infann sig ganska fort när den käre Eulers formel kom på tal.

Ett litet exempel, dock inte de jag fastnade på

Så tillslut struntade jag i herr Euler och kollade på morgondagens uppgifter. Volymer och integraler. Jippi! Någonting jag kanske förstår mig på. Yes! Med hjälp av lyckoruset matade jag mig igenom den första sidan. Och det känns bra.



Grejen är den att klassen är sådär normalstor (tror jag?). Vi är inte jättemånga men vi är några stycken. Lektionen börjar med föreläsning. Vi har skaplig lärare, jag har inget ont att säga om kvinnan. Hon försöker gå igenom det vi ska lära oss utan att dra ut på det för mycket vilket jag uppskattar. Man vill hinna räkna under lektionen. Så efter genomgången sätter alla igång med uppgifterna. A-uppgifterna verkar gå bra för de flesta men sedan händer något. Halva klassen påbörjar b-uppgifterna samtidigt och alla behöver hjälp. Suck. Boken tar inte upp så många ”svåra” exempel så ibland är det väldigt svårt att komma vidare utan vägledning. Tyvärr kan väntan på vägledningen vara väldigt lång om man är lite sen med att räcka upp handen.

Så idag ska jag grabba tag på läraren på en gång. För nu vet jag vad jag behöver hjälp med!