God morgon.

Ni vet den där känslan som uppstår när man måste inse att någonting är på ett visst sätt?
Som när löven prasslar lite väl mycket i träden, som när en mata av gult barr ligger framför en på vägen under cykelrundan, som när värmeljusen åker fram på kvällen för att det faktiskt är så mörkt nu och man måste inse att hösten är här. Och med hösten kommer skolstarten. Inte bara för min egen del utan också för Tösans! Hon har redan inlett sin akademiska karriär och avklarat en hel vecka. Jag har inte skrivit så mycket om det men det är mest för att vi levt här och nu. Vi har gjort några dagsturer, plockat blåbär, sovit i husvagnen hos mamma, haft kvällsmys i soffan och bara varit.

Men nu är det alltså hög tid för mig att inse att även jag ska tillbaka till skolan. På måndag gäller det alltså. Den här gången är det inte nervöst. Inte ett dugg. Den här gången vet jag vilka underbara människor som väntar på mig och jag vet vart jag ska. Jag kan förbereda mig inför kurserna, det håller jag faktiskt på med just nu, och jag vet att jag kommer klara det. Även om det kommer krävas en del arbete.

Nej jag är inte nervös och ja jag ser fram emot det!