Under en av sommarens varmaste helger lyckades jag och maken få barnvakt över en natt. Då passade vi på att packa hop våra säckar och bege oss ut på en vandring. Vi vandrade längst skridfinnarleden som vi hört en del negativt om. De sades att den var förfallen och dåligt utmärkt men eftersom den fanns här i Kalix och vi hade så begränsat med tid så valde vi den endå. 

 

Leden är utmärkt med blågult och om man påbörjar den längst mot Haparanda så är den faktiskt rätt ok utmärkt. Det är först lite senare man kan få problem så ifall ni går den rekomenderar vi er att ta med er en riktigt karta. 

 

 

Vi fick avvika från leden några gånger när det inte gick att komma fram, dels på grund av myrmark och dels på grund av mruknade broar, eller när vi helt enkelt tappade bort makeringen och tyckte att vi gått nog i tät skog.  Då var kartan, där leden var markerad, väldigt bra att ha eftersom vi enkelt kunde hitta tillbaka efter ett tag.

 

 

Vi slog läger på en underbar sandstrand och hade både kvällssol och nattsol. Att sova i tält är inga större problem för oss. Vi hade tagit med oss varma sovkläder då vi vis av erfarenhet vet hur kallt det kan bli. Men det var verkligen inget problem den här kvällen. Det lutade snarare åt det andra hållet och sovsäckarna kändes nästan onödiga!   

 

 

 

 

 

 

Vägarnas underlag varierade. Sand, asfalt, skogsmark, grus och sten. Jag måste säga att jag tyckte sanden i början var den jobbigaste. Dels för att det blev tungt att gå efter ett tag men också för att värmen blev så intensiv just där. 

Sammanfattningsvis var turen väldigt rolig. Det är så underbart att få vara ute i naturen tillsammans med ens kärlek.Tyvärr gick makens säck sönder och nu är vi på jakt efter en ny så vi hinner göra en till tur innan vintern och kylan är här igen.