Nu sitter jag äntligen på bussen! Vad skönt det ska bli att komma hem till familjen och krama om alla.

Veckan har varit allt på samma gång. Jag har känt mig väldigt trött samtidigt som jag känner att jag har presterat. Det handlar inte om några topp prestationer men de har helt klart varit acceptabla. Matematiken flyter på, huvudet över vattenytan så att säga, och nästa vecka väntar en dugga. Jag vet inte riktigt om jag egentligen förstår vad det är vi håller på med men det är roligt! och ibland får jag uppenbarelser då allt är så självklart. Ja linjär algebra säger jag bara. Är ni sugna på en rejäl utmaning så kan ni få följa med på ett par föreläsningar ;).
Cadden har gått segt. Del 5 (Assembly) har varit sjuk seg. Cast övningarna har tagit över en halv vecka att göra (!) och arbetsordern var en riktig utmaning! Då kändes det lite extra skönt när jag väl redovisade den idag och fick höra: Ja men det här kan du ju, det var klockrent. Fast det är klart, när man gjort om den fem gånger borde man ha koll på vad det är man har gjort.
Även om man inte tänkt cadda i arbetslivet så är detta endå en väldigt värdefull kurs för ingenjörer. Vi snackar problemlösning och samarbete (när timmen är sen och alla lärare har gått hem så den enda hjälpen som finns att tillgå är en minst lika förvirrad kurskamrat) på hög nivå!

Hoppas nu bussen inte stannar allt för många gånger för nu ser jag faktiskt fram emot att få komma hem!