Igår hade jag med stegräknare till jobbet. 11800 steg slutade den på. Att gå från stillasittande studier till heltidsgående arbetare känns. Det känns framförallt i benen men också i resten av kroppen. Det värker överallt och allt jag vill göra när jag kommer hem är att ligga ner och inte resa mig upp igen förens det är dags att gå till jobbet nästa dag. Men som tur är så vet jag att det är en vanesak och efter en vecka kommer jag knappt märka av det. Men till dess får ni räkna med att jag sitter här hemma och tycker synd om mig själv! Hihi

Här sitter jag och laddar upp med frukost. Första dagen på arbetet väntar om lite en timme och då gäller det att ha energi. Arbetet kräver nämligen att man är uppe på fötterna hela långa dagen (bortsett från lunch och ett par raster). Det känns lite tråkigt att behöva dra igång med schemalagd tid så snart igen efter sista tentan men vad gör man? Jag kommer arbeta den här veckan och sedan är jag ledig en hel veckan innan Jag går på min ”riktiga” rad.

Hoppas alla får en god start på dagen!

Jag tycker denna bilden är så roligt. De flesta av mina läsare kanske inte förstår men för er som gör det: Enjoy!

 

Shit. Nu är det gjort. Shit. Och shit igen. Jag har tagit mig igenom mitt först år på Civilingenjörsutbildningen! Det känns helt otroligt. Det har varit väldigt kämpigt med tidiga uppstigningar med ekvationer, sen kvällar framför cadd-program och timmar och åter timmar på bussen tillsammans med Newtons lagar. Det har varit på gränsen till nervösa sammanbrott, tårar och samtidigt helt jävla fucking underbart. Jag har lärt mig så mycket. Jag har utökat min vänskapskrets med helt underbara människor. Jag har utmanat mig själv och insett att jag är kapabel till så mycket. Och vet ni vad det bästa är? Jo att det är FYRA år kvar av samma känslostormar!  

 

Jag är medveten om att mina inlägg är väldigt flummiga och osammanhängande och ofta upprepande. Ja allt på samma gång. Precis som mitt liv just nu. Fasta rutiner mixat med ett överflöd av ny information.

Egentligen ogillar jag att skriva då jag vet att mina texter inte håller måttet. Men jag väljer ändå att fortsätta. Varför? Jo för att jag vet hur mycket jag kommer uppskatta dessa tankar om några år. Precis som jag kan göra idag när jag kan ”resa tillbaka” flera år i bloggen. Det är fascinerande att se hur man utvecklas och att verkligen få det svart på vitt.

Just nu står jag inför ett väldigt stort steg i min personliga utveckling, om vi bortser ifrån det faktum att jag blivit mor och maka. Jag är så glad över att min nyfikenhet och fascination för vetenskapen har blommat ut ordentligt och att jag nu har möjlighet att utveckla detta fullt ut i och med min utbildning.   

Det var lite tankar så här på kvällskvisten.
På återseende tills vi ”ses” i nästa förvirrade och osammanhängande inlägg!

Min först tanke när jag vaknade imorse var Räntabilitet. I lite halvpanik försökte jag komma på vad det var. Efter bara några sekunder kunde jag komma ihåg att räntabilitet på det totala kapitalet var resultatet efter de finansiella posterna plus räntekostnaderna igenom det totala kapitalet, förkortat R_T. Pust. Sedan somnade jag om samtidigt som det gick upp för mig att vi gjorde den tentat igår och jag inte behöver vakna med sådana tankar.

 

 Nästa gång jag vaknade snurrade fysiken i huvudet. Nu är det dags att ta tag i fysiken. Jag har 6 dagar på mig att nöta in kärnfysik och mekanik. Vilken utmaning!