Jag är medveten om att mina inlägg är väldigt flummiga och osammanhängande och ofta upprepande. Ja allt på samma gång. Precis som mitt liv just nu. Fasta rutiner mixat med ett överflöd av ny information.

Egentligen ogillar jag att skriva då jag vet att mina texter inte håller måttet. Men jag väljer ändå att fortsätta. Varför? Jo för att jag vet hur mycket jag kommer uppskatta dessa tankar om några år. Precis som jag kan göra idag när jag kan ”resa tillbaka” flera år i bloggen. Det är fascinerande att se hur man utvecklas och att verkligen få det svart på vitt.

Just nu står jag inför ett väldigt stort steg i min personliga utveckling, om vi bortser ifrån det faktum att jag blivit mor och maka. Jag är så glad över att min nyfikenhet och fascination för vetenskapen har blommat ut ordentligt och att jag nu har möjlighet att utveckla detta fullt ut i och med min utbildning.   

Det var lite tankar så här på kvällskvisten.
På återseende tills vi ”ses” i nästa förvirrade och osammanhängande inlägg!