Vi, jag liksom många andra före mig, har ju kunnat konstatera att hösten är här. Och i morse kom det sista slutgiltiga beviset, nämligen Ont i halsen. Japp. Jag hade ont i halsen när jag vaknade. Inte så där skärande och nu-lägger-jag-mig-ner-och-dör ont men likförbannat ont. Mer så där jag-kan-inte-svälja-normalt och tar-jag-inte-hand-om-det-nu-kommer-det-bli-jobbigt-om-en-vecka ont.
Ja det var väl roligt att jag kunde kombinera skolstarten med höstens första förkylning?

Ok, nu släpper vi det, ingenting blir bättre av att gnälla. Första skoldagen för detta läsår var det ja, och den hade vi igår. Metalliska och polymera material heter (den första) kursen och verkar väldigt intressant. Äntligen någonting som känns … verklighetsinriktat? Det känns som att den här kursen faktiskt kommer ge mig någonting som jag kommer kunna ha nytta av i arbetslivet. Inte för att fysiken och matematiken har varit direkt tråkiga men ibland känns de så långt ifrån, så teoretiskt. Eller ja, naturlagarna gäller överallt och hela tiden och vi kommer helt säkert få användningar för all matematik vi tragglat igenom det senaste året. Men känslan av att kurserna, när de läses var för sig, befinner sig lite ”långt borta” går inte att undvika. Och bara därför ska vi läsa ännu mera matematik under den här läsperioden. Idag drar nämligen den andra kursen (vi läser alltid två kurser parallellt) igång och det blir då matematik M. Vilken tur att matte är kul!