Morgonkaffe
Det kanske förvånar några att höra att jag (nu för tiden) sällan dricker morgonkaffe. Men idag ... Idag behövs all energi som kan frambringas. Kaffe, färskpressad juice och vatten. Allt på en gång. Sedan tre-fyra inatt har jag legat med en väldigt febrig tösa och försökt få henne att somna. Men när febern hettar och huvudet värker kan sömnen vara långt borta. Speciellt då hon envist nekar till värktabletter. Kring fem-tiden slog jag igång en film på datorn i hopp om en gnutta sömn. Och visst fungerade det. Frågan är ju bara om två minuters slummer gör från eller till i det stora hela. Men vet ni vad? Trotts sömnbrist och allt känns det rätt bra just nu. Mina symptom är så gott som borta och jag hoppar innerligt att barnen ska bli friska snart.
Just nu ligger alla mina älskade i soffan och ser på Monsters University. De har fått sig både jucie och d-vitaminer. Själv dricker jag mitt morgonkaffe och funderar på vad resten av dagen kan tänkas erbjuda. Jag antar att möjligheterna är något begränsade med tanke på den sjukstuga vi har här hemma. Kanske är det dags att dra fram pusslet och lägga klart det medan sjuklingarna roas av tv:n?
Sjukstuga
Nu har vi en ordentlig sjukstuga här hemma. Jag har just bäddat ner två små troll i soffan och ett lite större i sängen. Täcken, kuddar, filmer och vätska finns på plats. Febernedsättande för dem som ligger riktigt högt i temp. Vilken tur att jag har hunnit tillfriskna så pass att febern är över. Och med lite tur så kommer familjens sjukdomsförlopp följa mitt. Det skulle innebära en dag med riktigt hög feber. Och en dag känns överkommligt. Sedan tillkommer några dagar med lite lägre temp, allmän huvudvärk, hosta och täppt näsa. Ja ni vet, förkylning helt enkelt.
Nu kallar plikten borta i soffan igen!
Förkyld
Mannen här hemma försöker ta hand om sjuka mig genom att serva vatten och tröstande ord som "du ser mycket värre ut nu"! Fredag
Måndag
Måndag morgon. Det är dags att inleda en ny vecka och det gör jag med sovmorgon, bloggande och kaffe på sängen. Jag känner mig lite bortskämd ;)
Idag inleder jag också en ny tentapluggsvecka. På fredag är det dags för den här periodens sista tenta. I Hållfasthetslära. Den fruktade kursen. Och visst har den varit utmanande, men aldrig sådär riktigt, riktigt svår som jag trodde att den skulle bli.
Tentaplugg brukar gå hand i hand med hemmaplugg. Och med allmänt mycket jag-hinner-ju-knappt-göra-någonting-annat! Och med jag-vet-att-jag-borde-plugga-men-jag-ska-bara… Då vet ni. Ifall det skulle bli lite tomt här ett tag. Eller om det helt plötsligt dyker upp väldigt många inlägg.
Fredag
Äntligen! Det är fredag och den sista deltentamen i Kemiska grundprinciper. Enligt de gamla tentorna så verkar denna del vara den svåraste, men jag behöver inte speciellt många poäng för att klara kursen då det gått väldigt bra på de 3 andra delarna. Just nu känns det både bra och nervöst. Jag antar att det alltid ska kännas lite nervöst inför en examination, det hjälper en nog att hålla huvudet på skaft.
Efter tentan ska jag och några andra i klassen samlas och laga mat. Det vankas trerättersmiddag och hela klassen är bjuden. Vi ska fira att vi har avverkar 1/3-del av utbildningen!
Härligt, härligt men farligt, farligt
Ingen snö, inga frusna vattenpölar och inget slask. Bara bar asfalt. Om vi nu inte ska få en ordentligt vinter med riktiga skidspår och ordentligt frusna älvar så kan vi lika hoppa till barmark på en gång. Jag antar att det var bra att vi började fixa med cyklarna redan i lördags. Fortsätter det såhär så dröjer det inte länge innan jag susar fram längst stadens gator. Härligt, härligt men farligt, farligt! Nu när vi har konstaterat att jag inte har några större problem med asfalten är det dags att börja ifrågasätta. För det är ju för sjutton mars! Jag menar inte att det ska vara minus 20 grade kallt dygnet runt. Men vid den här årstiden borde väl termometern domineras av den negativa temperaturskalan. Och vi borde kunna dra ungarna i pulkan till förskolan (om det inte är sandat).Är jag ensam om att känna oro över det här? Nyår
Det är ett tag sedan nyårsafton kom och gick. Ni fick ingen, och kommer inte få någon, sammanfattning av det gånga året av mig. Däremot får ni lite tankar och funderingar kring nyårslöftena. Jag antar att fler och fler omfamnat mentaliteten ”skit i löften, de håller aldrig”. Och jag är väl också lite utan en sådan.
Vi spenderade nyåret i Eden med min far och syster samt tillhörande familjer
Även om jag inte avger rena nyårslöften anser jag nog ändå att veckan kring nyår är en utmärkt tid att reflektera över det som varit och det som komma skall. Det kan vara läge att dra upp riktlinjer för hur man ska nå de mål man har i livet. För utan mål … ja då skulle det nog kännas rätt tomt, i alla fall för mig. Sedan är ju själva ”målet” en definitionsfråga. Ibland är det svårt att veta vad man vill, vart man vill. Men för det mesta kan man ha en tanke och en idé om åt vilket håll det lutar. Låt det inte stanna vid den där tanken! Gör upp en konkret plan.
För min egen del hoppas jag att det nya året (som inte är så nytt längre) kommer handla om nya saker och att tillåta sig själv att våga prova. Att våga och lära sig att både ta tillvara på tillfällen som ges. Och framförallt att skapa tillfällen! Här behöver det nödvändigtvis inte handla om helt nya saker, men gärna saker som hör till det ovanliga i mitt liv. Jag vill gärna ha in lite hur svårt kan det vara mentalitet.
I januari månad drog jag med kidsen på en del utomhusaktiviteter med tillhörande korvgrillning på egenhand. Att gå ut på äventyr själv med de små har jag gjort flera, flera gånger tidigare. Men att faktiskt bli betrodd med yxa, ved och tändstickor, och att lyckas göra upp en eld på egenhand utan övervakning, var nytt. Dessutom åkte jag iväg till Umeå där jag hälsade på vänner och sov över ett par nätter.
Bobo fotograferar syster och en något nöjd mamma som fått upp eld på egen hand
I februari månad började intresset för längdskidor komma igång på allvar. Eller jag kanske borde säga att det var då intresset för längdskidor tilläts ta plats. Intresset för vegetarisk mat fick också utrymme och spred sig så pass mycket inom familjen så att vi nu äter vegetariskt en gång i veckan. Dessutom var vi ut på vår första riktiga vintertur med barnen. Det blev en kortare dagstur upp på en höjd/berg där vi grillade och åkte madrass.
Längskidor runt Hundspåret
Nu är vi inne i mars månad. Hittills har jag besökt biografen med hela familjen (första gången!) och upplevt en film i 3D.
Bio med hela familjen
Vad som väntar härnäst är jag osäker på. Tiden har en förmåga att inte vilja räcka till när tentorna närmar sig. Men självklart skall det inte vara en ursäkt! Nya saker och nya upplevelser väntar! Äventyret är aldrig långt borta!
Lugn helg
Den här helgen har gått i lugnet tecken. Och vet ni vad? Jag har inte haft några (jätte stora) problem med det! Vi har spenderat så gott som all tid hemma, eller i närheten av hemmet. I syssloväg har vi lyckats med allt det där vardagliga som disk och tvätt. Därpå har det blivit en del träning och kvalitetstid med familjen. Vi har ritat, gått på sakletarpromenad, lekt kurragömma, spelat spel och sett film. Och på tal om kurragömma; har ni inte lekt det på länge så börjar det bli dags, det är helt galet kul! Men framförallt så har jag spenderat pinsamt många timmar på soffan och i sängen. Sådär mitt på dagen. Det har varit … underbart!
Hemmastudier
Idag är det en pigg och glad jag som önskar er en god morgon. Trotts att jag sovit halv taskigt inatt så har jag ändå sovit länge. Sovmorgon mina vänner, sovmorgon hela vägen fram till halv åtta! Japp, jag skolkar idag, igen. Det är andra dagen i rad och det känns bra. Visst saknar jag skolan men åh så underbart det är att få vara hemma med kidsen och slippa åka buss.
För er som undrar går det rätt bra att plugga hemmma. Och jag har allt som oftast sällskap. Igår såg det ut såhär när jag räknade hållfasthet
Den där lillkillen brukar allt som oftast sitta med mig. Han är så fokuserad när han får låna mammas pennor.
I torsdags fick jag sällskap av hela familjen, fast tösan hade just hunnit gå när jag skulle ta bilden
Det underlättar faktiskt lite när någon pluggar med en. Och det spelar ingen roll att vi inte pluggar samma sak. Bara någon sitter där mittemot och … ja. Sitter. Helt enkelt.
Bio
Igår skolkade jag fräckt från den dagens sista räkneövning. Det var till förmån för familjetiden. Vi var nämligen på bio och såg Tingeling och piratfen.
Rara barn
Bobo: Vem ska få det sista kexet? Jag vill ha det!
Tösan: Jag vill ha det!
Jag: Men det finns ju bara ett kvar och ni är ju två ungar som vill ha det.
Bobo: Då får mamma det.
Tösan: Ja mamma får kexet.
Hrt lyckades jag med det? Gäller det allt vi bara har en av hemma?
Måndag
Klockan är över 8 och jag är fortfarande hemma. Det är inte så att jag har tänkt skolka, men imorse passade jag på att njuta av en sovmorgon. Vi börjar ändå efter lunch. Sedan fortsätter skoldagen hela vägen fram till 18.00. Det är inte första gången vi har pass 5 (som det kallas) men det är första gången det händer sedan jag börjat pendla. Pass 5 innebär att jag är hemma 20.00. Det känns lagom kul. Jag ogillar verkligen att behöva vara borta så sent! Som tur är har kidsen sportlov så hela familjen kommer dra till Luleå för lite sportlovsaktiviteter och annat kul. Själv missar jag en del aktiviteter då jag ska infinna mig på en föreläsning och en laboration. Men det är okej. Det handlar ändå bara om ett relativ få antal timmar sett till hela dygnet.
Även om vi kommer hem lite sent ikväll så får vi ändå spendera tid tillsammans.
Överallt
Just nu är jag sådär typiskt mig. Slår igång en tvätt, instruerar karln i hur han ska baka cupcakes, läser labbförberedelser och äter frukost med barnen. Alltihopa samtidigt. Ingenting blir sådär ordentligt gjort men allting blir av. Det är så typiskt mig. Jag vill hinna med allt. Vara överallt. Uppleva allt. Och ingenting kan vänta, inte ens en sekund!
Det finns så många vägar att gå. Så många platser att se. Så många saker att uppleva och så många känslor att känna. Hela världen väntar på oss!