Just nu är jag sådär typiskt mig. Slår igång en tvätt, instruerar karln i hur han ska baka cupcakes, läser labbförberedelser och äter frukost med barnen. Alltihopa samtidigt. Ingenting blir sådär ordentligt gjort men allting blir av. Det är så typiskt mig. Jag vill hinna med allt. Vara överallt. Uppleva allt. Och ingenting kan vänta, inte ens en sekund!